Utlåtande: Inexaktheten hotar rättigheterna för personer med funktionsnedsättning i regeringens proposition om reformen av handikappservicelagen

13.4.2022

Människorättscentret har gett ett utlåtande om regeringens proposition med förslag till reform av handikappservicelagen. Även om propositionen innehåller vissa förbättringar av den nuvarande lagstiftningen, hotar bland annat tillämpningsområdet och förvirringen i propositionen tillgodoseendet av rättigheterna för personer med funktionsnedsättning.

Syftet med handikappservicelagen är att trygga likabehandling, delaktighet och deltagande för personer med funktionsnedsättning på lika villkor som för personer utan funktionsnedsättning. Lagstiftningsreformen hör till Sanna Marins regerings regeringsprogram, och syftet med reformen är till exempel att bli av med den nuvarande lagens diagnosbaserade karaktär.

Det som är bra med propositionen är att handledningen omvandlas från anslagsbunden anpassningsträning till en subjektiv rättighet samt flera sätt att ordna personlig assistans. I den nuvarande handikappservicelagen har personlig assistans begränsats till de gravt handikappade personer som har resurser att själva definiera assistansens innehåll. I regeringens proposition har man vid sidan av det särskilda stödet för deltagande, som är avsett att svara på de nuvarande inblandade personernas behov av hjälp för att få stöd av någon annan än familjen till exempel för fritidsverksamhet.

Det öppna skrivsättet i paragrafen om särskilt stöd gör det dock svårt för den som tillämpar paragrafen att tolka exakt vad den som ansöker om stöd har rätt till. Handikappservicelagen är en speciallag som tryggar de subjektiva rättigheterna för en människogrupp som befinner sig i en mycket utsatt ställning. Med lagens öppna skrivsätt har man sannolikt velat trygga individuell service för varje person med funktionsnedsättning. Det finns dock en risk att om vissa rättigheter inte är tydligt inskrivna i lagen, till exempel en lagtillämpare som utsätts för spartryck, låter bli att bevilja tjänster som sökanden de facto skulle ha rätt till. Människorättscentret kritiserar att detta försämrar den sökandes rättsskydd.

Begränsningen av åldrandet är problematisk med tanke på de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna

I regeringens proposition utesluts personer med nedsatt funktionsförmåga på grund av åldern från handikallservicelagen. I praktiken medför åldersbegränsningen stora utmaningar för den som tillämpar lagen. Ur medicinsk synvinkel är det nästan omöjligt att objektivt ange när försämringen av funktionsförmågan beror på åldrande och när den inte gör det.

Grundlagsutskottet har i fråga om åldersbegränsningen i den nuvarande handikappservicelagen ansett att bestämmelsen inte behöver bedömas med tanke på 6 § 2 mom. i grundlagen, eftersom rätten att få hjälp inte är bunden till en viss ålder utan till en objektiv orsak till funktionsnedsättning (GrUU 30/2008 rd). Grundlagsutskottet gjorde dock sin bedömning av åldersbegränsningen i handikappservicelagen innan Finland ratificerade konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Det är skäl att fundera på om bedömningen nu skulle vara annorlunda när Finland är bunden av konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som uttryckligen inte kopplar rättigheterna i anslutning till funktionsnedsättningen till dess orsak, utan tvärtom till funktionsnedsättningen själv och dess förhållande till samhället.

I motiveringen till propositionen framförs att äldreomsorgslagen tryggar äldre personers rätt till service. Äldreomsorgslagen är dock en processlag och tryggar i sig inte till exempel tillräckliga resurser för äldreomsorgen.