Europeiska kommittén för sociala rättigheter har återigen gett avgörande om den låga nivån på Finlands sociala trygghet

Europeiska kommittén för sociala rättigheter konstaterade i sitt avgörande som publicerades den 15 februari 2023 att nivån på Finlands sociala trygghet fortfarande är för låg. Klagomålet som anfördes år 2018 riktade sig mot miniminivån på flera olika sociala förmåner och beloppen av utkomststöd. Finland har redan tidigare fått klander av kommittén om nivån på grundskyddet.

I avgörandet granskades nivåerna i förhållande till finländarnas medelinkomst bland annat vad gäller minimisjukdagpenningen, minimiföräldrapenningen, minimirehabiliteringspenningen, utkomstskyddets grunddagpenning för arbetslösa, garantipensionen, arbetsmarknadsstödet och utkomststödet. Kommittén konstaterade att minimiförmånerna är för låga för att tillgodose förmånstagarens basbehov på det sätt som förutsätts i den reviderade europeiska sociala stadgan.

Vid bedömningen av nivåerna på den sociala tryggheten använder kommittén en formel som granskar de enskilda penningförmånerna i förhållande till medianinkomstnivån i landet. Kommittén anser att nivån på den sociala förmånen är för låg om den är lägre än 50 procent av medianinkomsten. Om förmånerna underskrider denna gräns men ändå utgör över 40 procent av medianinkomsten kan man också beakta kompletterande förmåner vid bedömningen av nivån.

Regeringen säger sig ta detta och det tidigare liknande avgörandet på allvar. Regeringen konstaterar dock återigen att Finlands sociala trygghet består av en helhet med minimipenningförmåner, grundskyddsförmåner och inkomstrelaterade förmåner. De kan också kompletteras med olika kostnadsersättningar såsom bostadsstöd, läkemedelsersättningar, barnbidrag eller funktionshinderstöd. Dessutom kan avgiftsfria tjänster och avgiftstak räknas med i den sociala tryggheten. En enskild social förmån beskriver därmed inte nödvändigtvis nivån på en människas sociala trygghet som helhet. Regeringen anser på denna grund att sociala tryggheten inte är för låg.

Finland har satt upp som mål att minska antalet personer med risk för fattigdom och utslagning med 100 000 före 2030. Social- och hälsovårdsministeriet har bearbetat fram en handlingsplan för att minska fattigdom och utslagning. Handlingsplanen innehåller åtgärder som redan vidtagits eller som är under beredning samt rekommendationer. En av rekommendationerna är att granska social trygghet och dess tillräcklighet som en fråga om grundläggande och mänskliga rättigheter och följa mm. avgöranden av Europeiska kommittén för sociala rättigheter.

År 2021 har Människorättscentret bett utrikesministeriet om en redogörelse gällande förseningar i det nationella verkställandet av avgöranden av Europeiska kommittén för sociala rättigheter och Europeiska människorättsdomstolens domar. De orimliga förseningarna i verkställandet stämmer inte överens med Finlands människorättsförpliktelser, människorättspolitik eller Finlands starka stöd till Europarådet.

Den reviderade europeiska sociala stadgan är en internationell överenskommelse som säkerställer tillgodoseendet av de sociala rättigheterna i Europa. Alla som omfattas av konventionsstaternas jurisdiktion ska utan diskriminering garanteras rättigheterna i stadgan. Övervakningen av efterlevnaden av stadgan baserar sig på rapporter om dess genomförande, som konventionsstaterna lämnar regelbundet. Arbetsmarknadens parter och vissa organisationer kan även anföra klagomål till Europeiska kommittén för sociala rättigheter om bristfälligt genomförande av stadgans bestämmelser.