Europeiska kommittén för sociala rättigheter är missnöjd med det långsamma verkställandet av beslut om kollektiva klagomål
30.3.2021
Europeiska kommittén för sociala rättigheter har granskat verkställandet av besluten om kollektiva klagomål mot Finland. Kommittén anser att det nationella verkställandet av alla fem klagomålen har varit otillräckligt.
När det gäller Finland har kommittén för tredje gången granskat verkställandet av besluten mot bakgrund av ytterligare information från regeringen. Kommittén anser fortfarande att verkställandet av besluten (Finlands bidrag till rapporten från sidan 35) är otillräckliga. Finland har fortfarande inte fullgjort sina skyldigheter enligt den europeiska sociala stadgan, vilket uttrycks i besluten. Regeringen bör ge ytterligare information i sina framtida rapporter.
Besluten av Europeiska kommittén för sociala rättigheter mot Finland
Association of Care Giving Relatives and Friends v. Finland, Complaint No. 70/2011, decision on the merits of 4 December 2012
År 2012 konstaterade kommittén förseelse mot artikel 23 eftersom lagstiftningen möjliggjorde praxis där många äldre närståendevårdare i kommunerna blev utan de bidrag och stödåtgärder som de hade rätt till. Även om ändringar skett sedan dess i fråga om närståendevårdares lagstadgade ledigheter, bidrag och andra stödåtgärder, har situationen inte ännu helt rättats till. Kommunernas prövningsrätt och bristen på en tydlig plikt att betala bidragen möjliggör fortsättningsvis problemsituationer.
Regeringen ska lämna in ytterligare information om verkställigheten, inklusive om bidragsläget, resultaten av de pilotprojekt som avslutats 2018 och ändringar i lagstiftningen.
Association of Care Giving Relatives and Friends v. Finland, Complaint No. 71/2011, decision on the merits of 4 December 2012
År 2012 konstaterade kommittén förseelse mot artikel 23, eftersom klientavgifterna för serviceboende och serviceboende dygnet runt inte reglerats tillräckligt och utbudet på serviceboende inte motsvarade efterfrågan. Komplicerade och skiftande betalningspraxis gav upphov till osäkerhet bland dem som behövde tjänsterna, och inga garantier fanns för tillgång till de nödvändiga tjänsterna eller ens tillräcklig information om tjänsterna och möjligheterna att utnyttja dem.
Situationen har fortfarande inte helt rättats till. Även om klientavgiftssystemet håller på att reformeras, finns fortfarande inga garantier för att klienten, efter att ha betalat avgifterna för serviceboendet, har pengar kvar till exempel för andra ändamål. Regeringen ska i den periodiska rapporten lämna in uppdaterad information om reformerna.
Finnish Society of Social Rights v. Finland, Complaint No. 88/2012, decision of 9 September 2014
År 2014 konstaterade kommittén förseelse mot artikel 12, eftersom miniminivån på socialskyddsförmånerna var alltför låg. Kommittén konstaterade även förseelse mot artikel 13 eftersom utkomststödet och arbetsmarknadsstödet var otillräckliga.
Efter 2014 har olika reformer genomförts (bland annat aktiveringsmodellen inom utkomstskyddet för arbetslösa) och försök (bland annat med basinkomst) samt frysning av indexhöjningarna av olika förmåner. Efter att utbetalningen av utkomststödet överförts från kommunerna till FPA har många blivit helt utan stöd på grund av förseningar i utbetalningen och därför inte kunnat betala sina läkemedel eller sitt boende. Regeringen ska ge exempel på mottagare av de olika förmånerna och typiska bidragskombinationer så att den sammantagna nivån på förmånerna och bidragen kan utvärderas i ljuset av bestämmelserna i stadgan.
Finnish Society of Social Rights v. Finland, Complaint No. 106/2014, decision on the merits of 8 September 2016
År 2016 konstaterade kommittén förseelse mot artikel 24, eftersom maximibeloppet på den ersättning som ska betalas för olaglig uppsägning inte alltid är tillräckligt i förhållande till den förlust som orsakas. Lagen gör det inte heller möjligt för arbetstagaren att återfå sitt anställningsförhållande i dessa fall. Lagstiftningen baserar sig på ett trepartsbeslut, och regeringen anser inte att den bör ändras.
Kommittén ansåg att inga åtgärder vidtagits utgående från avgörandet.
Finnish Society of Social Rights v. Finland, Complaint No. 108/2014, decision on the merits of 8 December 2016
År 2016 konstaterade kommittén förseelse mot artikel 13 eftersom arbetsmarknadsstödet varken för sig eller i kombination med andra förmåner (såsom bostadsbidrag och utkomststöd) var tillräckligt för att täcka förmånstagarnas grundläggande behov. Enligt regeringen möjliggör de olika förmånerna sammantaget grundläggande försörjning. Bland annat bostadsbidraget reviderades 2015 genom att de avdrag som beaktas vid beräkningen minskades.
Kommittén anser att man inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att höja arbetsmarknadsstödet till en adekvat nivå varken för sig eller i kombination med bostadsbidraget. Regeringen har inte heller i tillräcklig utsträckning påvisat att förmånerna ens sammantaget skulle förbättra situationen för dem som får arbetsmarknadsstöd.
Kommittén för sociala rättigheter publicerade information om Finland samtidigt som sin årsrapport (2020). Temat för rapporten var artiklarna 1, 9, 10, 15, 18, 20, 24 och 25 om sysselsättning, utbildning och lika möjligheter. Finland skulle lämna in att rapportera endast om kollektiva klagomål.
EUROPEISKA KOMMITTÉN FÖR SOCIALA RÄTTIGHETER
Europeiska kommittén för sociala rättigheter behandlar kollektiva klagomål baserade på den Europeiska sociala stadgan och medlemsstaternas periodiska rapporter.
Arbetsmarknadsparterna och medborgarorganisationer kan anföra klagomål till Europeiska kommittén för sociala rättigheter. Enskilda personer har inte klagorätt med avseende på den sociala stadgan.
En organisation kan anföra ett kollektivt klagomål om den misstänker att stadgan inte har verkställts på ett tillfredsställande sätt i en stat som har godkänt klagomålsförandet.
Utrikesministeriets webbsida om den sociala stadgan
Anhängiga kollektiva klagomål i Finland
No. 197/2020 Validity v. Finland, enligt vilken Finland kränker rättigheter av personer med funktionsnedsättning med de begränsningar som infördes våren 2020 på grund av koronapandemin. Klagomålet gällde artiklarna 11 (rätt till hälsoskydd), 14 (rätt till tillgång till sociala tjänster) och 15 (rättigheter för personer med fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar till yrkesutbildning, rehabilitering och social återintegrering).
No. 172/2018 Finnish Society of Social Rights v. Finland, enligt vilken Finland bryter mot bestämmelserna i stadgan genom att hålla beloppen för den sociala tryggheten och de sociala förmånerna på en alltför låg nivå. Inget beslut har ännu fattats om huruvida ärendet tas upp till prövning
Avgjorda kollektiva klagomål som gäller Finland
No. 163/2018 ATTAC ry, Globaali sosiaalityö ry and Maan ystävät ry v. Finland
No. 139/2016 Central Union for Child Welfare (CUCW) v. Finland
No. 129/2016 University Women of Europe (UWE) v. Finland
No. 108/2014 Finnish Society of Social Rights v. Finland
No. 107/2014 Finnish Society of Social Rights v. Finland
No. 106/2014 Finnish Society of Social Rights v. Finland
No. 88/2012 Finnish Society of Social Rights v. Finland
No. 71/2011The Central Association of Carers in Finland v. Finland
No. 70/2011 The Central Association of Carers in Finland v. Finland