Grundläggande fri- och mänskliga rättigheter inom FN
Suomeksi in English
Allmänt
FN grundades år 1945. FN har 193 medlemsländer. Finland blev medlem år 1955.
FN:s mest centrala organ är följande:
- generalförsamlingen och dess komiter
- säkerhetsrådet
- ekonomiska- och sociala rådet (ECOSOC)
- internationella brottsmålsdomstolen (ICC)
- sekretariatet
- FN:s under organisationer, program och fonder
Inom FN har det gjorts hundratals konventioner av vilka människorättskonventionerna bara utgör en bråkdel. FN-systemet är det enda globala systemet och dess konventioner har en stor betydelse globalt sett.
FN konventionerna som Finland har ratificierat
Länk till utrikesministeriets nätsida
Internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering (1965) (CERD)
Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (1966) (ESK-konventionen) (ICESCR)
ICESCR-tilläggsprotokoll om enskild klagorätt (2008)
Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och därtill hörande fakulativt protokoll om enskild klagorätt (1966) (MP-konventionen) (ICCPR)
Andra protokollet syftande till dödsstraffets avskaffande (1989)
Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (1979) (CEDAW)
Protokoll angående enskild och gruppklagorätt (1999)
Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (1984) (CAT)
Fakultativt protokoll om ett nationellt och internationellt övervakningssystem (2002)
Konventionen om barnens rättigheter (1989) (CRC)
Fakultativt protokoll om barns inblandning i väpnade konflikter (2000)
Fakultativt protokoll angående handel med barn, barnprostitution och barnpornografi (2000)
CRC-konventionens tilläggsprotokoll om klagorätten (2011)
Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD)
Fakultativt protokoll om rättigheter för personer med funktionsnedsättning