Grundläggande fri- och mänskliga rättigheter i Finland
Grundläggande fri- och rättigheter
Med grundläggande fri - och rättigheter avses i Finlands grundlag sådana för alla tryggade rättigheter som är förpliktande gentemot alla organ inom det allmänna. De grundläggande fri- och rättigheterna skyddar individen mot inblandning från det allmänna.
De kan endast begränsas i lag och också då endast under vissa förutsättningar. De grundläggande fri- och rättigheterna ger uttryck för de centrala grundläggande värderingarna i en demokratisk rättsstat.
Mänskliga rättigheter
Mänskliga rättigheter är rättigheter av grundläggande natur som tryggas i internationella konventioner och tillhör alla människor. Mänskliga rättigheter har satts i kraft inomstatligt och är folkrättsligt förpliktande för Finland.
De mänskliga rättigheterna ska även förstås som mänsklighetens gemensamma värderingar som moraliskt förpliktar samhällets alla aktörer.
De grundläggande och mänskliga rättigheterna
De grundläggande och mänskliga rättigheterna kompletterar varandra och bildar tillsammans ett rättsligt skyddssystem. Det allmänna är skyldigt att trygga och främja att dessa rättigheter tillgodoses.
Genom internationella konventioner tryggas rättigheternas miniminivå, nationellt kan man trygga att rättigheterna tillgodoses bättre än på miniminivån.
De grundläggande rättigheterna togs i sin nuvarande omfattning in i regeringsformen i samband med grundlagsreformen 1995. De överfördes som sådana till den grundlag som trädde i kraft den 1 mars 2000.
Efter grundlagsreformen har man i Finland antagit en s.k. utvidgad syn på de grundläggande rättigheterna enligt vilken staten är skyldig att vidta aktiva åtgärder för att beskydda och främja tillgodoseendet av de grundläggande och mänskliga rättigheterna.