Språkliga och kulturella rättigheter

Språkliga och kulturella rättigheter är grundläggande rättigheter som tillhör alla. Enligt 17 § i grundlagen har var och en rätt att använda antingen finska eller svenska när han eller hon uträttar ärenden hos en myndighet. Det allmänna ska tillgodose den finskspråkiga och svenskspråkiga befolkningens kulturella och samhälleliga behov enligt lika grunder.

Dessutom har samerna som urfolk samt romerna och andra grupper grundlagsenlig rätt att bevara och utveckla sitt språk och sin kultur. Samernas rätt att använda samiska hos myndigheter fastställs närmare i lag. Rättigheterna för personer som använder teckenspråk samt för personer som på grund av funktionsnedsättning behöver tolknings- och översättningshjälp är tryggade i lag.

Grundlagen definierar inte vad rätten till språk och kultur innebär. Ett av det språkpolitiska programmets syften är att utarbeta en utredning om vad grundlagens språkbestämmelse om rätten att upprätthålla och utveckla det egna språket och den egna kulturen i praktiken innebär för olika språkgrupper.

Rätten till social trygghet är en central grundläggande rättighet som gäller äldre. Därför behandlas de språkliga och kulturella rättigheterna särskilt ur den synvinkeln. För att rätten till tillräckliga tjänster ska kunna garanteras alla på lika villkor, är det nödvändigt att beakta de språkliga och kulturella rättigheterna.

Tillgodoseendet av språkliga och kulturella rättigheter är en förutsättning även för tillgodoseendet av andra grundläggande och mänskliga rättigheter

De grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna är grundläggande rättigheter som bör garanteras för alla. Äldre personer har samma grundläggande fri- och rättigheter och mänskliga rättigheter som andra oberoende av ålder, språk, kultur, etnicitet, religion eller annat.

Ett jämlikt tillgodoseende av rättigheterna förutsätter dock att även de språkliga och kulturella rättigheterna samt ursprungsfolkens rättigheter tillgodoses i de äldres vardag på det sätt som de tryggas genom lag och internationella avtal.

I de social- och hälsovårdstjänster som grundar sig på interaktion påverkar möjligheten att förstå och bli förstådd till exempel tjänsternas jämlikhet, kvalitet samt klient- och patientsäkerheten.

De språkliga och kulturella rättigheterna är också nära förknippade med självbestämmanderätten, skyddet för privat- och familjelivet samt rätten att åtnjuta högsta uppnåbara fysiska och psykiska hälsa.

FN:s kommitté för sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter har i sin allmänna kommentar 14 (2000) rekommenderat att konventionsstaterna fäster särskild uppmärksamhet vid icke-diskriminering av tjänster samt stöd för etniska minoriteters och ursprungsbefolkningars högsta uppnåbara hälsa, till exempel genom att sörja för tjänsternas tillgänglighet och kultursensitivitet.

Artikel 23 i den reviderade europeiska sociala stadgan garanterar äldre personers rätt till socialt skydd. Enligt stadgan ska äldre personer informeras om de tjänster som de har tillgång till och om deras möjligheter att använda dem.

I stadgan fastställs att allas rättigheter ska garanteras på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt. Språket har också en central roll i sammanhanget. Till exempel har en del äldre personer med ett främmande språk som modersmål inte tillräcklig kännedom om det finländska social- och hälsovårdssystemet. Information om tjänsterna och hur de fungerar samt om de egna rättigheterna är inte nödvändigtvis tillgänglig på det egna språket eller på ett språk som personen förstår, vilket för sin del kan göra det svårare att anlita tjänster.

Finsk nationell lagstiftning:

Finlands grundlag (11.6.1999/731)

Samerna såsom urfolk samt romerna och andra grupper har rätt att bevara och utveckla sitt språk och sin kultur. Bestämmelser om samernas rätt att använda samiska hos myndigheterna utfärdas genom lag. Rättigheterna för personer som använder teckenspråk samt för personer som på grund av funktionsnedsättning behöver tolknings- och översättningshjälp är tryggade i lag.

Diskrimineringslagen (1325/2014)

En myndighet ska bedöma hur likabehandling tillgodoses i dess verksamhet och vidta nödvändiga åtgärder för att främja likabehandling.
Enligt lagen får ingen diskrimineras på grund av ålder, ursprung, nationalitet, språk, religion, övertygelse, åsikt, politisk verksamhet, fackföreningsverksamhet, familjeförhållanden, hälsotillstånd, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller någon annan omständighet som gäller den enskilde som person.
Sådan proportionerlig särbehandling som syftar till att främja faktisk likabehandling eller att förhindra eller undanröja olägenheter som beror på diskriminering är inte diskriminering.
Indirekt diskriminering ska anses förekomma när regler, kriterier eller förfaringssätt som framstår som jämlika kan komma att missgynna någon på grund av en omständighet som gäller honom eller henne som person.

Språklagen (6.6.2003/423)

Syftet med språklagen är att trygga den i grundlagen tillförsäkrade rätten för var och en att hos domstolar och andra myndigheter använda sitt eget språk, antingen finska eller svenska.
Myndigheterna skall i sin verksamhet självmant se till att individens språkliga rättigheter förverkligas i praktiken.

Samiska språklagen (15.12.2003/1086)

Samer har rätt att i kontakt med myndigheterna efter eget val använda finska eller samiska. Bestämmelser om rätten att använda svenska finns i språklagen (423/2003). Denna rättighet har samer också utanför samernas hembygdsområde hos statliga myndigheter när dessa i egenskap av besvärsmyndigheter behandlar ärenden som har inletts hos myndigheterna inom hembygdsområdet.
I meddelanden, kallelser och brev till parter, eller till den som enligt lag skall underrättas om ett ärende som har inletts eller skall inledas, skall en myndighet, oberoende av det språk som ärendet behandlas på, använda mottagarens eget språk, om myndigheten vet vilket det är eller utan oskäligt besvär kan ta reda på det, eller använda både finska och samiska. Myndigheten skall utan särskild begäran använda samiska när den svarar någon som skriftligen kontaktat myndigheten på samiska. Myndigheterna skall också i övrigt i sin verksamhet främja användningen av samiska.

Teckenspråkslagen (359/2015)

Syftet med teckenspråkslagen är att främja förverkligandet av de språkliga rättigheterna för dem som använder teckenspråk.
Myndigheterna ska i sin verksamhet främja möjligheterna för dem som använder teckenspråk att använda och få information på sitt eget språk.

Förvaltningslagen (6.6.2003/434)

Enligt förvaltningslagen ska en myndighet ordna tolkning och översättning i ett ärende som kan inledas av en myndighet, om den som använder romani eller teckenspråk eller något annat språk inte behärskar det språk som används hos myndigheten. Ärendet kan tolkas eller översättas till ett språk som personen i fråga kan konstateras förstå tillräckligt väl med hänsyn till ärendets art.

Lag om ordnande av social- och hälsovård (612/2021)

Välfärdsområdet ska planera och genomföra social- och hälsovården så att den till innehåll, omfattning och kvalitet motsvarar kundernas behov. Tjänsterna ska tillhandahållas jämlikt och med beaktande av befolkningens behov i välfärdsområdet.
Kunden har rätt att använda samiska i social- och hälsovårdstjänster som produceras i kommuner som hör till samernas hembygdsområde samt inom Lapplands välfärdsområdes område i sådana social- och hälsovårdstjänster som produceras endast vid verksamhetsenheter som finns utanför hembygdsområdet.
Dessutom har kunden rätt att använda samiska inom Lapplands välfärdsområdes område när det gäller social- och hälsovårdstjänster producerade av verksamhetsenheter som finns utanför kommunerna i hembygdsområdet, och som Lapplands välfärdsområde har anvisat invånarna i kommunerna i hembygdsområdet med hänvisning till sådan tillgänglighet som avses i 4 §. Bestämmelser om rätten att använda samiska finns i övrigt i samiska språklagen (1086/2003).
Lapplands välfärdsområde har till uppgift är att stödja utvecklingen av social- och hälsovårdstjänster på samiska i hela landet.
Om social- eller hälsovårdspersonalen inte behärskar ett teckenspråk eller ett annat språk som kunden använder eller om kunden på grund av en funktionsnedsättning eller av någon annan orsak inte kan göra sig förstådd, ska vid tillhandahållandet av tjänster utöver vad som föreskrivs i 1 och 2 mom. tolkning ordnas och en tolk anskaffas i den mån det är möjligt.
En privat tjänsteproducent och dess underleverantörer ska i verksamhet som omfattas av denna lag iaktta förvaltningslagen, lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet (13/2003), språklagen, samiska språklagen och teckenspråkslagen (359/2015), om inte något annat föreskrivs i denna lag eller någon annan lag. Dessutom ska tjänsteproducenten och underleverantörerna i sådan verksamhet iaktta vad som i lagen om de språkkunskaper som krävs av offentligt anställda (424/2003) föreskrivs om verksamheten hos en myndighet som avses i 1 § 1 mom. i den lagen, om inte något annat föreskrivs i denna lag eller någon annan lag.

Lag om välfärdsområden (29.6.2021/611)

33 § i lagen föreskriver om nationalspråksnämnden och samiska språknämnden.
Språknämnderna har till exempel till uppgift att:
- utreda, bedöma och uttala sig om hur välfärdsområdesfullmäktiges beslut påverkar hur de språkliga rättigheterna tillgodoses i praktiken;
- utreda, bedöma och fastställa vilka tjänster den språkliga minoriteten har behov av på sitt eget språk och följa tillgången på tjänsterna och deras kvalitet;
- utifrån utredningarna, bedömningarna och uppföljningen lägga fram åtgärdsförslag för välfärdsområdesstyrelsen om hur de tjänster och servicekedjor som tillhandahålls på minoritetens språk ska utvecklas och om kraven på personalens språkkunskaper och utvecklingen av språkkunskaperna

Socialvårdslagen (30.12.2014/1301)

Klienten har rätt att av den som tillhandahåller socialvården få högklassig socialvård och ett gott bemötande utan diskriminering. Klienten ska bemötas så att hans eller hennes övertygelse och integritet respekteras och människovärde inte kränks. Klienten ska bemötas så att hans eller hennes övertygelse och integritet respekteras och människovärde inte kränks.
Vid bedömningen av det som ligger i klientens intresse ska hänsyn tas till hur olika tillvägagångssätt och lösningar bäst tryggar till exempel beaktandet av den språkliga, kulturella och religiösa bakgrunden.

Hälso- och sjukvårdslagen (30.12.2010/1326)

Paragrafen om val av icke-brådskande vårdplats föreskriver följande: om en läkare eller tandläkare bedömer att en person behöver tjänster inom den specialiserade sjukvården, får den berörda personen välja vilken av det vårdgivande välfärdsområdets verksamhetsenheter för specialiserad sjukvård han eller hon vill anlita inom det samarbetsområde där hemkommunen finns. Enheten får också väljas inom ett annat samarbetsområde, om detta är behövligt för att tillgodose en finsk-, svensk- eller samiskspråkig patients språkliga rättigheter. Vårdenheten ska väljas i samförstånd med den remitterande läkaren eller tandläkaren.

Lag om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (22.9.2000/812)

Klienten har rätt att av den som tillhandahåller socialvården få högklassig socialvård och ett gott bemötande utan diskriminering. Klienten skall bemötas så att hans eller hennes människovärde inte kränks och så att hans eller hennes övertygelse och integritet respekteras. När socialvård lämnas ska klientens önskemål, åsikt, fördel och individuella behov samt modersmål och kulturella bakgrund beaktas.
Socialvårdspersonalen ska för klienten utreda hans eller hennes rättigheter och skyldigheter samt olika alternativ och deras verkningar liksom också andra omständigheter som är av betydelse för klientens sak. Utredningen ska ges så att klienten tillräckligt förstår dess innehåll och betydelse. Om socialvårdspersonalen inte behärskar det språk som klienten använder eller om klienten på grund av en sinnesdefekt eller ett talfel eller av någon annan orsak inte kan göra sig förstådd, ska i mån av möjlighet tolkning ordnas och en tolk skaffas.

Lagen om patientens ställning och rättigheter (17.8.1992/785)

Patienten har rätt till vård och omsorg av god kvalitet. Vården skall ordnas och patienten bemötas så att hans människovärde inte kränks och att hans övertygelse och integritet respekteras. Patientens modersmål och individuella behov samt den kultur som han företräder skall i mån av möjlighet beaktas i vården och bemötandet.
En yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården skall ge upplysningar på ett sådant sätt att patienten i tillräcklig utsträckning förstår innebörden av dem. Om en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården inte behärskar det språk som patienten använder eller om patienten på grund av hörsel-, syn- eller talskada inte kan göra sig förstådd, skall tolk anlitas i mån av möjlighet.

Lag om främjande av integration (30.12.2010/1386)

Myndigheten ska ordna tolkning eller översättning i ett ärende, om invandraren inte behärskar det språk, finska eller svenska, som enligt språklagen (423/2003) ska användas hos myndigheten eller om han eller hon på grund av handikapp eller sjukdom inte kan bli förstådd i ett ärende som avses i denna lag och som kan inledas på myndighetens initiativ.
Myndigheten ska i mån av möjlighet ordna tolkning och översättning även i andra ärenden som gäller invandrarens rättigheter och skyldigheter. Ärendet kan tolkas eller översättas till ett språk som invandraren kan konstateras förstå tillräckligt väl med hänsyn till ärendets art.

Lag om kommunernas kulturverksamhet (166/2019)

Kommuninvånarna ska ha möjlighet att delta i och påverka kommunens kulturverksamhet och beredningen av beslut som gäller verksamheten.
Vid ordnande av kommunernas kulturverksamhet i tvåspråkiga kommuner ska det säkerställas att vardera språkgruppens behov beaktas på lika grunder. I kommuner inom samernas hembygdsområde ska det säkerställas att de samiskspråkiga och de finskspråkiga befolkningsgruppernas behov beaktas på lika grunder.
Dessutom ska också lokala språkgruppers behov beaktas vid ordnande av kulturverksamhet.

Internationella avtal och handlingar som är förpliktande för Finland:

Europarådets konventioner

Ramkonvention om skydd för nationella minoriteter (2/1998)

De avtalsslutande parterna förbinder sig att garantera personer som hör till nationella minoriteter rätt till likabehandling inför lagen och till jämlikt skydd genom lag. I detta avseende är all diskriminering på grund av tillhörighet till en nationell minoritet förbjuden.
De avtalsslutande parterna förbinder sig att vid behov vidta tillräckliga åtgärder för att främja fullständig och effektiv likabehandling inom alla områden av det ekonomiska och sociala livet, det politiska livet och kulturlivet mellan personer som tillhör en nationell minoritet och majoritetsbefolkningen. I detta avseende skall de avtalsslutande parterna ta vederbörlig hänsyn till de särskilda omständigheterna för personer som tillhör nationella minoriteter.
De avtalsslutande parterna förbinder sig att främja de omständigheter som är nödvändiga för att personer som tillhör nationella minoriteter ska kunna upprätthålla och utveckla sin kultur och bevara sina grundläggande identiteter, dvs. deras religion, språk, traditioner och kulturarv.

Europeiska stadgan om regionala språk och minoritetsspråk (1998)

Artikel 7 om målen och principerna i del II i språkstadgan gäller svenska och samiska samt i tillämpliga delar romani och andra icke-regionala språk. Det finns ingen exakt definition av icke-regionala språk, men de kan i Finland avse till exempel ryska, estniska, tatariska, jiddisch och karelska. Med icke-regionala språk avses enligt avtalet inte invandrarspråk.
Språkstadgans del III gäller svenska och samiska. Finland har förbundit sig att fullfölja 65 särskilda skyldigheter i anslutning till svenskan och 59 till samiskan.
Del III i språkstadgan, artikel 10: de avtalsslutande parterna åtar sig att i fråga om offentliga tjänster som tillhandahålls av förvaltningsmyndigheter och personer som agerar för deras räkning i minoritetsspråksområdena, med beaktande av situationen för varje språk och i den mån det rimligen kan anses möjligt tillse a) att det regionala språket eller minoritetsspråket används när tjänsterna tillhandahålls [...]

Europeiska sociala stadgan (reviderad) (78/2002)

Rättigheterna enligt denna stadga tryggas utan diskriminering på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan åsikt, nationellt eller socialt ursprung, hälsa, tillhörighet till nationell minoritet, härkomst eller ställning i övrigt.
Varje äldre person har rätt till socialt skydd. För att säkerställa att äldre personers rätt till socialt skydd kan utnyttjas effektivt åtar sig de avtalsslutande parterna att, antingen direkt eller i samarbete med offentliga eller privata organisationer, vidta lämpliga åtgärder för att särskilt:
- göra det möjligt för äldre personer att förbli fullvärdiga medlemmar i samhället så länge som möjligt
- ge äldre personer möjlighet att fritt välja livsstil och leva självständigt i en bekant miljö så länge de själva vill och kan
- att tillförsäkra äldre som bor på institutioner lämpligt stöd med hänsyn till deras privatliv, samt delaktighet i beslut som rör levnadsförhållandena på institutionen.

Deklarationer och handlingar av FN:

Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna (1948)

Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter.
Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt.

Deklaration om urfolkens rättigheter (2007)

Samerna har rätt att som samfund eller individer till fullo åtnjuta alla de mänskliga rättigheter och grundläggande friheter som erkänns i FN:s stadga, i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och i internationell rätt om de mänskliga rättigheterna.
Samerna har självbestämmanderätt som urfolk. Utifrån denna rätt bestämmer de fritt sin politiska ställning och utvecklar fritt sina ekonomiska, sociala och kulturella förhållanden.
Staterna vidtar effektiva och vid behov särskilda åtgärder för att säkerställa en fortsatt förbättring av urfolkens ekonomiska och sociala förhållanden. Särskild uppmärksamhet bör fästas vid rättigheter och särskilda behov hos de äldre, kvinnor, unga, barn och personer med funktionsnedsättning som tillhör urfolken.

Förklaring om rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, religiösa och språkliga minoriteter (1992)

Staterna skyddar minoriteternas existens och nationella eller etniska, kulturella, religiösa och språkliga minoriteters identitet inom sina egna områden. Staterna måste vidta lämpliga lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder för att uppnå dessa mål.
Personer som tillhör nationella eller etniska, religiösa eller språkliga minoriteter har rätt att utöva sin kultur, bekänna sig till och utöva sin egen religion samt att använda sitt eget språk privat och offentligt, fritt och utan störningar eller någon form av diskriminering.
Personer som tillhör minoriteter har rätt att effektivt delta i beslut på nationell och, i förekommande fall, regional nivå som gäller den minoritet de tillhör eller de områden där de bor, på ett sätt som inte strider mot nationell lagstiftning.
Staterna vidtar nödvändiga åtgärder för att se till att personer som tillhör minoriteter fullt ut och effektivt kan utöva alla sina mänskliga rättigheter och grundläggande friheter utan någon som helst diskriminering och på lika villkor inför lagen.

Principer för äldre (UN Principles for Older Persons)

Principerna för äldre personer fastställdes 1991 av FN:s generalförsamling 46/91.
Äldre personer ska bemötas rättvist oberoende av ålder, kön, ras eller etnisk bakgrund, funktionsnedsättning eller annan ställning.

FN:s konventioner:

Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (8/1976)

Ingen får utsättas för godtyckligt eller olagligt ingripande med avseende på privatliv, familj, hem eller korrespondens och inte heller för olagliga angrepp på sin heder eller sitt anseende.
I länder med nationella, religiösa eller språkliga minoriteter får personer som tillhör sådana minoriteter inte nekas rätten att tillsammans med andra medlemmar i sin grupp åtnjuta, bekänna och utöva sin egen religion eller använda sitt eget språk.

Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (6/1976)

Konventionsstaterna tillerkänner var och en rätten att åtnjuta högsta möjliga fysiska och psykiska hälsa.
Konventionsstaterna tillerkänner var och en rätten att delta i kulturlivet.

Internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering (1970)

Konventionsstaterna fördömer rasdiskriminering och åtar sig att med alla lämpliga medel och utan dröjsmål föra en politik som syftar till att avskaffa rasdiskriminering i alla dess former och till att främja förståelsen mellan alla raser. I detta syfte åtar sig a) varje konventionsstat därför att inte inlåta sig på handlingar eller bruk som innebär rasdiskriminering mot enskilda personer, grupper av personer eller institutioner och att se till att alla nationella och lokala offentliga myndigheter och institutioner handlar i enlighet med detta åtagande […]
Konventionsstaterna skall, när omständigheterna föranleder det, vidta särskilda och konkreta åtgärder på det sociala, ekonomiska och kulturella området och på andra områden för att säkerställa en tillfredsställande utveckling och ett tillfredsställande skydd för vissa rasgrupper och enskilda personer som tillhör dessa grupper för att garantera dem fullt och lika åtnjutande av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

Konventionen om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar (17/2007)

Att skydda och främja mångfalden av kulturyttringar innebär att man erkänner alla kulturers likvärdighet, däribland minoriteters och ursprungsbefolkningars likvärdighet, och att man respekterar dessa.

Övriga avtal

Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (2012)

All diskriminering på grund av bland annat kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning ska vara förbjuden.
Unionen ska respektera den kulturella, religiösa och språkliga mångfalden.
Unionen erkänner och respekterar rätten för äldre att leva ett värdigt och oberoende liv och att delta i det sociala och kulturella livet.

Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet (47/2013)

Syftet med denna konvention är att a) att trygga det immateriella kulturarvet; b) att säkerställa att berörda lokalsamhällens, gruppers och enskilda personers immateriella kulturarv respekteras; c) att höja medvetandet på lokal, nationell och internationell nivå om det immateriella kulturarvets betydelse och säkerställa uppskattningen av det […]

Språkliga och kulturella rättigheter

Tillgodoseendet av språkliga och kulturella rättigheter är en förutsättning även för tillgodoseendet av andra grundläggande och mänskliga rättigheter

Finland har internationella förpliktelser och nationell lagstiftning om språkliga och kulturella rättigheter

Internationella avtal och handlingar som är förpliktande för Finland:

Europarådets konventioner

Övriga avtal